jillado

Första nattens boendeEn av mycket få fina bilder på oss två ihopSäckpipemännen i kiltGustav badar i Loch NessLite bergEilan Donan Castle som vi var inne påHär bodde viInredningen på slottet ovanNäcken

Här är HÄSTEN med stort H, och tanten till höger.Se hästen i förhållande till tanten

Spökvandring i Edinburgh
Dunottar CastleEdinburghJag med mitt hemmagjorda fia med knuff i bilen igår

För ca en timme sedan kom vi tillbaka efter att ha varit på resande fot i drygt sex fantastiska dagar. Vi började vår resa med att hämta vår hyrbil kl sex på kvällen i fredags, en svart liten volkswagen. Efter en friterad matbit i Prestwick började vi vår färd norrut, jag körde och det är som bekant vänstertrafik i Storbrittanien. Vägarna i Skottland är smala, krokiga,  gropiga och det regnar regelbundet så det var inte helt enkelt. Efter några timmars bilfärd kom vi fram till ett jättefint så kallat Country House med utsikt över  Loch Lomond. Som de flesta ställen vi bodde på var även detta drivet av SYHA- Scottish Youth Hostel Association eller dylikt vilket innebär att man bor för under 200 kr/natt på ofta jättefina ställen. Dock får man sova i sovsalar som är uppdelade i män och kvinnor så vi fick inte sova ihop den natten. Och det ska enligt dem spöka där så ja va lite nervös, jag drömde även mardrömmar, att jag var instängd den natten så jag försökte ta mig ur min våningssäng åt fel håll dvs på kortsidan så det blev lite tokigt men jag vaknade halvvägs ur sängen och insåg att jag drömde.

Dagen efter det körde vi upp mot Oban som  är en fin liten hamnstad på västkusten där det finns ett marinbiologiskt forskningscentrum som Gustav har funderat på att arbeta för, men vi kom på andra tankar för trots att det var fint, låg det jäkligt ocentralt. Vi åt lunch här och jag beställde en sallad och Gustav lasagne och efter den måltiden insåg vi varför britterna är tjocka då det till både salladen och till lasagnen hörde pommes frites. Min mage klarar inte av så fet mat så ungefär fyra minuter efter att vi lämnat restaurangen blev det bråtom till toaletten för oss båda två och detta har varit ett återkommande tema under hela resan. Vi valde till slut att inrätta oss i britternas matvanor under veckan det vil säga att allt går att fritera.

Clydesdale-hästen som är världens största hästras efter Shire-hästen har sitt ursprung i Skottland och jag hade därför innan resan ställt in mig på att få se dessa på var och varannan äng. Så låg det dock inte till. På ett ställe andra dagen körde vi förbi en sådan och funderade på att vända men bestämde oss för att inte göra det utan tänkte att det måste komma fler. Dag fyra körde vi förbi ett helt fält av dem så då gjorde jag en u-sväng bums, körde tillbaka och uppför en liten liten grusväg som ledde till ett hus/skjul som såg ut som hämtat ur motorsågsmassakerna. Hästarna stog så långt ute på ängen och jag ville fråga om jag fick gå in till dem så att jag skulle kunna klappa på dem så jag svalde mina onda aningar och gick och knackade på, men ingen öppnade. Så då bröt vi oss in i en angränsande hage och gick fram till ett gäng hästar men när vi kom fram såg vi att de var hingstföl och inte alls särskilt stora, vid den tidpunkten var jag helt säker på att vi skulle bli upptäckta och skjutna så vi halvsprang därifrån och körde vidare. Till slut kom vi till ett litet samhälle som hette Tomintoul mitt ute på vischan där det skulle vara ofantligt vackert enligt guideboken, det var det inte och det var där jag hade lovat Gustav att han skulle få vandra men vi avstyrde det för man kan se finare vyer på vår bakgård. Vi hittade dock en turistbyrå där en tant med grovt skägg hänvisade oss till en ort ungefär 40 mil söderut som hette Forfar där det skulle finnas Clydesdale-hästar. Vi åkte dit och hittade ett bibliotek som även fungerade som en turistinformation där de sa att -här finns det inga hästar, då höll jag på att börja gråta. Men hon var så snäll att hon slog upp i telefonkatalogen och till slut hittade en 85-årig gammal tant som hade en Clydesdale-häst ungefär 4 mil söderut. Vi körde dit och hittade den gamla tanten som lät oss klappa hennes häst och det var helt fantastiskt vad häftigt det var. Hästens huvud var lika stort som min överkropp, om jag sträckt handen så högt jag kunde över huvudet, nådde jag ändå inte hästens öron. Så Clydesdale-hästjakt har varit ett annat tema som har styrt stora delar av resan.

Men vi har sett många slott, varit inte på två av dem och bott på ett av dem där det också skulle spöka. Vi har varit på Glenlivits-destilleri och provat Whisky, kört runt på de enorma högländerna mellan giganstiska berg på små smala vägar. Många av vägarna rymmer bara en bil men har små utbuktningar där man ska kunna mötas. Eftersom vägarna är så kurviga ser man inte alltid mer än tio meter framför sig så det har varit ett litet äventyr bara att köra runt. Ofta var man helt utmattad efter några timmars körande. Igår fick jag uppleva resultatet när jag helt plötsligt utan att tänka, körde rätt ut i full fart i en rondell utan att kolla åt höger först. Hade jag gjort det, hade jag sett att det kom en bil i hög fart just då och där. Men bilen väjde och jag tvärbromsade men blev helt skakig så efter det körde jag inte en meter. Det var lite synd för en timme innan hade vi haft en diskussion om vem som var den bästa bilföraren och Gustav påpekade då att jag faktiskt hade kört på två trottoarkanter och fått ett motorstopp. Efter den senare incidenten fick jag ge mig. Men jag är överlägset den bästa kartläsaren, när Gustav läste kartor körde vi fel i varje sväng särskilt efter han hade druckit två glas Whisky på provningen. När jag läste kartor körde vi aldrig fel så länge jag dessutom hade koll på skyltarna.

Två gånger har vi stannat bilen för att tala om i närmsta hus att det springer runt lösa djur på stora vägar. Första gången var det en stor fårbagge som sprang mitt i en 90-väg. Först tänkte jag stanna bilen och försöka leda iväg djuret men efter att ha sett hornen och fått en snabb minnesflash av en annan gång när jag försökte närma mig en bagge och fick två horn i sidan, bestämde jag mig för att strunta i det. I stället stannade vi på nästa ställe och berättade men de verkade inte vara särskilt brydda. Andra gången var det en flock höns, men inte heller där fick vi något vidare gensvar.

Det blev tyvärr ingen vandring för Gustav för vi körde hela tiden vidare så fort vi kom till ett ställe som inte kändes helt rätt och det har blivit mycket velande, till slut var det för sent. Det som varit tuffast enligt oss båda var dock när vi av ren impuls körde in i Edinburgh som är en helt otroligt häftig stad. Det var ett jäkla helvete att köra in i staden och vi höll på att skiljas för gott efter alla utbrott som detta ledde till. Hela staden är enkelriktad och ungefär 70% av alla vägar var avstängda pga vägarbeten. Till slut hittade vi dock ett hostel och checkade in. Vi bestämde oss för att ta en promenad som ledde oss till dem gamla delarna av staden, det började bli mörkt då vilket gjorde det mer effektfullt. Staden ser ut som hämtad ur en rysare, fast på ett häftigt sätt. Staden har även en mycket blodig historia. Vi hamnade iallafall på en mötesplats för guidade turer med spökvandring i grottorna under staden som ska vara den mest spöktäta staden i hela världen. Vi gick igenom gränder och in i hålor under gatorna där vi fick höra om allt hemskt som hänt där. Inspirerade av den turen bestämde vi oss för att även gå nästa tur som ledde till Greyfriars kyrkogård som är den plats i världen med högst koncentration av döda och spöken så klart. Det var fullmåne, vi gick in på ett låst område på kyrkogården där ingen fick vistas utan guider på grund av alla spökincidenter som hänt där. TVÅ av de tuffa killarna i gruppen avvek här för de vågade inte gå in på den stängda delen, men vi gick in och vi fick gå in i en krypta där folk tydligen brukar kollapsa och bli slagna samt rivna av spöken. Vi såg dock inget men jag var ganska rädd och det var väldigt häftigt att gå på en mörk kyrkogård i månljus och höra spökhistorier. FAST, jag hittade ett rivmärke på benet idag som jag inte hade innan och det kunde man tydligen vänta sig så vem vet =).

I natt har vi faktiskt sovit i bilen på en klippa ovanför havet och det har blåst storm så det var mysigt, eftersom vi skulle upp så tidigt ville vi inte betala för en hel natt. Jag gjorde ett hemmagjort fia med knuff som vi spelade och sen körde vi och köpte en kortlek och lite godis så vi klarade oss bra. Vi hade ju sovsäck med och jag hade dessutom kudde, det var lite kallt men helt ok. Men efter att Gustav hade satt i sig en hel påse med sura godisar blev han så törstig att det även smittade av sig på mig som också blev akut törstig och vattnet tog slut. Så, kl 12 på natten i storm och regn fick vi ge oss ut och ner mot havet som var vilt och gå in på en campingplats där vi tänkte att det kanske skulle finnas vatten men det var lite läskig stämning där, för det var helt dött men stod ändå bilar framför husvagnarna. Och vi tänkte att vi kanske skulle uppfattas som lite konstiga om vi kom smygande mitt ute i ingenstans på natten och storm, för att fylla på vatten. Så vi återvände lottlösa.

Gustav beställde Haggis på en pub och jag smakade och det var faktiskt väldigt gott, inte alls konstigt. Jag skulle kunna tänka mig att äta det igen.Gustav har även badat i Loch Ness tillsammans med en svensk man vi träffade på ett jättemysigt Bed & Breakfast hos ett engelst par. Vi har tagit 400 bilder så jag ska försöka ladda upp några här, men jag vet inte hur man gör. Jag har även en film på säckpipeblåsare i kilt. Summa summarum har vi nog kört ca 150 mil vilket är ganska mycket på så smala och krogiga vägar. Jag ska försöka lägga upp bilder, och skriver mer om resan senare. Vi har i alla fall haft fantastiskt skoj och dte har varit ett riktigt äventyr. Vi har sett riktigt skithålor och jättefina ställen, upptäckt att vädret där är sjukt växlande samt blivit bättre bilförare.

Idag är det en vecka sedan jag gav mig ut på mitt stora äventyr till huvudstaden. Jag var livrädd hela vägen upp till Stockholm, flera dagar innan och fruktansvärt nervös när jag ensam skulle hoppa på tunnelbanan till Skarpnäck. Det visade sig vara ganska befogat att vara rädd i den jäkla staden. Så fort jag klev av tunnelbanan kl 00:20 blev jag mer eller mindre antastad av en konstig man som, istället för att gå mot utgången åt andra hållet, gick emot mig och det fanns gott om plats för att slippa gå i vägen för mig om han hade velat. Han gick enda fram till utgången där jag skulle kliva av och ställde sig i vägen. Det bör tilläggas att jag och han var ensamma på hela tunnelbanan samt perrongen förutom en heroinpundare lite längre bort. Han ställde sig i alla fall i vägen och vägrade släppa förbi mig, till slut frågade jag vad fan han höll på med samtidigt som jag tänkte "jaha det här är slutet, han ska döda mig. Skarpnäcks tunnelbanestation är det sista jag ska se i livet", han hade dessutom konstiga vantar på sig vilket jag tolkade som att han hade planerat detta för att slippa lämna fingeravtryck. Sen puttade han mig, suckade och rörde sig till slut vidare. Jag pinnade på så fort jag kunde därifrån. Min puls var hög.

Som tur var mötte Mattias mig utanför spärrarna. Det var hemma hos Mattias och hans rumskamrat Peter jag skulle komma att bo i fyra dagar och 5 nätter. Dagen efter dramat blev jag bjuden på lunch av min himla snälla kusin Amelie, jag fick även se hennes fina lägenhet samt träffa hennes trevliga pojkvän. Amelie hade ett ärende så jag spatserade sedan runt ensam på stan i flera timmar tills Pernilla mötte mig. Jag gick runt som en äkta turist och fick stanna flera gånger för att titta mig omkring när jag tappat bort mig vilket hände flera gånger. Jag gick in på flera köpcentrum som var så stora att jag förvillade mig och hamnade på en annan sida än den jag kom in från, när jag gick ut. Men jag löste det och lyckades hitta ett par sandaler, en kappa, en sjal och ett par solglasögon.

Så småningom droppade mina andra vänner in så på fredagkvällen var vi fulltaliga på festen som Mattias hade i sin lägenhet, det var skoj. På lördagen var det självklart fest igen, hemma hos Pernilla och Dennis som jag inte träffat på ett och ett halvt år. Vi släckte ner alla lampor halv nio som man skulle då det var Earth Hour. Vi lade dock märke till att ingen i husen i närheten gjorde samma sak så vi funderade på om vi skulle börja kasta snö/grus på alla deras fönster, men det gjorde vi inte. Efter festen var det dags för utgång och på väg därifrån på tunnelbanestationen igen var det en jäkla stolle som skrek och grät och han bestämde sig för att ge sig på Mattias. Han sprang fram bakifrån och puttade Mattias, jag gjorde mitt bästa även om det inte var bra nog, för att stoppa angreppet. Sen skrek Carro på honom och han grät så länge vi var kvar på perrongen så han hade nog inte alla hästar i stallet eller alla kuddar i soffan.

Sen var det bara slappande som följde tills det var dags för mig att åka hem 05:20 på måndagmorgon.Jag var så trött att jag till och med vågade vara en surtant på tåget när jag sa till en ung man att sänka sin musik för det lät genom högtalarna, och jag hade faktiskt bokat en tyst vagn. Jag somnade på tåget och vaknade inte förrän de ropade upp i högtalarna att Hässleholm var nästa, vilket var stationen jag skulle av på. Jag fick panik för jag hade spritt ut alla mina grejer och hade inga skor på mig. Jag fick alltså slita på mig skorna och när jag drog upp dragkedjan så gick den sönder. Jag var alltså inte helt glad för de skorna kostade 1000 kr och jag har inte kvar kvittot, mina andra skor som jag brukar använda har också gått sönder och de kostade också 1000 kr och inget kvitto kvar. Sulan har släppt så det läcker in vatten. Eftersom jag har skostorlek 41/42 samt höftprolem har jag svårt att hitta skor som är bra så därför har jag bara dessa två som jag använder dagligen.

När jag väl kom hem sov jag mest men morgonen efter, alltså igår morse var det dags att jobba ett 24-timmars pass på hemmet för drogmissbrukarna, jag slutade i morse och gick då direkt till skolan för en fyra timmars föreläsning. Men nu är jag hemma och här tänker jag stanna tills imorgon bitti. Jobbet gick bra i alla fall, jag börjar känna mig lite varm i kläderna då jag inte är lika nervös längre. I början var jag lite rädd för att något skulle hända eftersom det inte är helt friska personer jag jobbar med. Men igår hade vi en praktikant som var mer ovan och då känner jag mig genast säkrare när jag kan få berätta för någon annan vad som behövs göra. Det är där jag ska jobba i sommar och det är suveränt för man får väldigt bra betalt och har ett sjukt bra schema. Jag kommer kanske som mest att jobba tre-fyra dagar i veckan men eftersom man ibland jobbar natt (sovande) och dygnspass så blir det ändå heltid.

Det var den veckan!

..är jag. Därav de sällsynta blogginläggen, jag har haft alla mina antenner riktade mot tenta, bröllop, agility, resor och diverse.Sen sist jag skrev har jag skickat inbjudningskort vilka bör dyka upp i några lyckligt utvalda läsares brevlådor idag eller imorgon förutom hos dem som bor på andra sidan jordklotet, för de får vänta tills de kommer hem till den svenska brevlådan

Jag har även köpt en bröllopsresa till Kroatien
Hyrt 76 stolar
Valt ut bordsdekorationer
Skapat ett festprogram men massa rolig information om folk, och ingen kan ju bli arg på mig för det är ju min bröllopsdag
Tränat agility 3 gånger/vecka
Ridit 2 ggr/ vecka
Pluggat till tentan som är 12 timmar lång uppdelad på två dagar varav en idag, i juridk
Bott i en sommarstuga i Laholm för att plugga till tentan men istället propsat på att få dricka vin och snacka skit, vilket beviljades av de övriga
Sovit 3-4 timmar/natt de två senaste dagarna
Och i övermorgon ska jag åka till Stockholm i fem dagar. Jag är helt livrädd för jag ska åka upp själv i princip förutom sällskap på tåget och kommer inte fram förrän tolv på natten. Förhoppningsvis blir jag mött på stationen för annars vet man aldrig vad som händer. Det verkar vara helt livsfarligt där, jag har bara varit där några gånger och då alltid i sällskap men jag har ju blivit informerad om att tunnelbanedörrarna stänger sig utan att bry sig om ifall någon sitter emellan. Tacka vet jag spårvagnen. Dessutom är de ju inte så trevliga, de där Stockholmarna, förutom dem jag känner så klart. Det verkar vara uppenbart att man, om man går vilse, inte kan förvänta sig hjälp från en Stockholmare, fy fasen.

Men min största bedrift är den igår då jag lyckades med konststycket att slå fem flugor i en smäll. Tjejerna hemma i Göteborg hade jättekul på lördagkvällen blev jag varse då de ringde flera gånger för att berätta om hur himla kul de hade. Jag insåg det troliga i att ingen av dem kanske mådde så bra på söndagmorgonen till skillnad från mig. Detta var ju ett givet tillfälle att göra det som jag gör bäst, det vill säga att ringa ett wake up call i oändligt många signaler, tills någon svarar och jag lät det nog gå 5 minuter innan jag gav upp. Då ringde jag på mobilen till Maria och fick reda på att mitt mission var accomplished. Alla var väckta. Alla var sura.  Ingen var pigg. Men jag var tydligen misstänkt redan innan jag fick tag på Maria. Lite sårande att de ändå valde att inte svara när de misstänkte att det var jag.

Mitt nya, absolut största intresse agility. Charlie är fantastiskt duktig och jag blir vansinnigt stolt så fort hon är duktig. Eftersom Cockerspaniel som ras inte riktigt är anpassade för just sådana sporter så kan jag ibland slänga avundsjuka ögonkast på vissa andra hundar som klarar av sakerna dierkt efter ett enda försök. Men då klankar jag ner på dem inombords för att det ska kännas mentalt bättre. Jag kan tänka; den hunden är duktig men ful, aha, den hunden kanske är bättre på det där men den verkar vara en stor fet tönt, den där hunden är korkad, den där hunden måste man borsta varje dag, den sär jäkla hunden kan man ju minsann inte ha i knäet. Så, när jag går ifrån agilityträningen så känner jag ändå att Charlie kanske inte är den bästa hunden av alla på just det där hindret men hon är ju perfekt på alla andra sätt, så de andra hundarna ska inte komma här och tro att de är nåt. Dessutom så säger jag till alla andra som inte är med på träningen att hon är bäst av alla och det känns ju bra. Och så har jag blivit en sån riktig tönt som vill att instruktörerna ska se hur duktig hon är och berömma mig för att jag har en så duktig hund men det gör dem ju aldrig så då håller jag mig väldigt nära dem så att de verkligen ska se. Jag börjar bli knäpp helt klart, jag förstår varför man kan tycka att hundfolk är lika med konstigt folk, jag är stereotypen av en sån så fort jag kommer på agilityträningen, haha.Vissa skryter om sina barn, vissa om sina tekniska prylar, andra om sina kläder, jag om min hund.

Soppan var ju helt oätlig så jag lyckades inte få i mig den vilket resulterade i att jag bara åt frukt i en och en halv dag tills jag höll på att krevera. Då bestämde jag mig för att hellre vara tjock och glad än tunn och ledsen. Jag har en ny taktik nu, att äta vanlig mat fast var tredje timme som alla håller på att tjata om. Jag får sätta ett alarm för det är jättesvårt att komma ihåg när man egentligen ska äta och jag vet inte vad som räknas. Jag åt några chilikex innan, räknas det som ett mellanmål måntro? Jag har även ätit ett päron, pasta och sallad två gånger och då får jag det till 5 mål om man får räkna chilikexen.

Annars intet nytt, jag har haft en suverän helg med min vän Sidorson på besök. Vi har varit på agilitykurs, juridikföreläsning, haft två gästspel i form av Sara och Hanna på middag, varit på kalas och ätit brunch. Gustav och Charlie har varit iväg vilket gav katten Gustav ökad aptit på livet, han var en riktig charmör.

Idag har jag bokat stolar till bröllopet så nu är det inte många huvudbry kvar längre förutom att inbjudninskorten måste iväg. Nu har jag präst, mat, tält, bord, belysning, dansgolv, boende, stolar, sprit, inbjudningskort och kläder, vad mer kan behövas. Fint väder och en häst.

Over and out

uppdatering, jag började dieten igår kväll, det vill säga att jag tog en tallrik soppa men jag räknar idag som dag 1. Den gick knappt ner, så imorse kunde jag inte förmå mig själv att äta soppa så jag har levt på frukt enbart hela dagen fram till nu kl 16. Än så länge allt gott fast illasmakande. Jag har dock inte gått ner ett hekto än men jag räknar med att det kommer imorgon.

Amelie; jag hade gärna lagt in bilder men jag vet inte hur man gör. Jag har gjort allvarliga försök men aldrig lyckats och då räknar jag mig ändå själv som hyfsat teknisk. Men jag tror inte att det går att lägga upp bilder på den här modellen, vilket är konstigt eftersom alla andra med bloggar på den här portalen, har fått en modell där man kan lägga upp bilder.

Hej! Det var ett tag sen, men jag har faktiskt haft helt fullt upp. Vi har skrivit en fiktiv vårdnadsutredning som redovisades idag framför en fiktiv domstol, vi fick högsta poäng, yey!

Men idag är den första dagen i mitt nya liv som kommer att vara i 7 dagar, eller snarare imorgon är den första dagen för idag åt vi kinamatsbuffé för att fira våra poäng. I detta nu kokar jag ungefär 6 liter grönsakssoppa som jag ska leva på i 7 dagar och på den tiden ska jag gå ner 7 kg. Strålande! Jag får även äta frukt och grönsaker, samt lite kött dag 5 och lite ris dag 6. Det är ju idiotsäkert! Jag får äta hur mycket soppa jag vill och den verkar bli himla god faktiskt. Jag gillar snabba lösningar och eftersom det gick himla snabbt att gå upp massa kilon borde det gå snabbt att gå ner dem också. Kommentarer som säger att jag kommer gå upp alla kilon direkt när jag börjar äta vanligt igen, eller att jag bara kommer att förlora vätska betackar jag mig ifrån. Jag ska redovisa resultaten här sen och eftersom jag inte gillar att ha fel så tänker jag motbevisa allt sådant vilket ger mig en morot i dubbel bemärkelse.

Ikväll är det dags för vår första agilitykurs, jag tjuvtränade på landet i helgen så att Charlie och jag skall överglänsa alla andra hundar. Jag och Jack min gamla hund har ju tävlat och allt. En gång och det var sista gången Jack såg en agilitybana eftersom han var helt värdelös. Jag var tvungen att lämna honom till mamma så fort jag kom av banan för att jag inte skulle strypa honom, han märkte inte ens att jag var där för han hittade så mycket annat spännande på banan. Jag sprang tjugo gånger mer än honom och så var jag tvungen att låta så jäkla käck och glättig för att dölja min starka övertygelse om att hunden borde bli till skinka. Men det gick som tur var över efter en stund, idag är vi vänner 8 år senare. Fast ändå inte jättemycket vänner eftersom han nu har förvandlats till en tvättäkta gubbe som morrar om han inte får som han vill. Dessutom agerar han ordningspolis som skall förhindra andra från att ha roligt. Om Sixten (den andra hunden) leker med Charlie så biter Jack honom, om Sixten hinner först fram till en morotsbit, vilket han alltid gör för Jack är så långsam, så biter Jack honom, om Sixten rymmer till skogs och sedan bestämmer sig för att komma tillbaka så biter Jack honom. Jack uppskattar Sixten bara när han inte är i närheten.

Nu smakade jag av soppan, den var inte så god men den får slinka ner. Och nu är det dags för mig och Charlie att bege oss så nu ska jag hacka upp lite korv som jag ska använda för att muta henne över hindren.
Adios

...är inte så lätt. Då måste man ha ett jobb vilket jag har men bara ibland vilket inte ger så mycket pengar. Så jag försöker fundera ut ett annat sätt, hittills har jag inte så många förslag. Det enda jag har kommit på är följande;

+att sälja mina egentillverkade smycken
+trimma hundar
+spela på hästar
+köpa trisslotter
+köpa lottorader

Trimma hundar gör jag redan, jag har två stammisar och en ny som kanske kan bli en stammis men han kissade på Gustavs ryggsäck sist han var här. Och när jag sa till ägaren det när hon kom och hämtade honom sa hon bara att "tja hundar kan vara roliga ibland".....? De två andra stammisarna, Pontus och Scotty behövs bara trimmas en gång var fjärde månad och för det får jag 300 kr/per hund men det blir man inte tät på. Tanterna som äger hundarna pratar i och för sig mycket och de säger att de är väldigt nöjda så min kundbas kanske växer. Fast jag tycker att det är förfärligt tråkigt så jag är inte säker på hur många hundar jag vill ta emot.

Än så länge har ingen visat något intresse av att inhandla mina smycken trots att jag stolt har strosat runt med dem på och talat om för alla som har tittat att jag tillverakt dem själv.

Att spela på hästar verkar riskabelt och för att vinna pengar måste man ha pengar och koll på hästar. Koll på hästar har jag när det gäller skötsel och ridning men med det kommer man inte långt när det gäller att se vilken pålle som kommer att vinna. Det blir väl att man väljer den som är finast. Så det alternativet går bort.

Att köpa trisslotter har jag börjat med lite smått, så fort jag får ett tecken från ovan som den gången till exempel när jag tänkte på att köpa en trisslott och precis just då åkte förbi en trissreklamskylt. Jag har inte vunnit än men det känns som att jag har det i stjärnorna, att vinna 50 000 kr/månad i 25 år.

Att köpa lottorader känns som det mest frestande alternativet just nu för det var en person här nere i Helsingborg som vann 110 miljoner för ett par månader sen. Fast det är klart, förrådet blev kanske tömt då. Sen måste det ju vara så att inte alla kan vinna stort och inte ens lika mycket som de köpt lotter för då hade lottoföretaget inte haft några pengar kvar.

Jag tror dessutom att jag kan vara en sån som lätt fastnar i spelmissbruk, det visade jag i tidig ålder när vi åkte danmarksbåtarma med fritids. Jag fick med mig 100 kr av mamma och började spela den enarmade banditen, ibland vann jag och då var jag ju tvungen att fortsätta för att se om jag kunde vinna ännu mer. Till slut var pengarna slut. Hade hon skickat med 500 kr så hade de också tagit slut antagligen.

Jag få nog fundera vidare. Jag kan meddela att jag nu var inne på SJ för att boka biljetterna till mamma och pappa om en och en halv vecka, jag trodde inte de kunde bli dyrare än sist jag kollade men jag hade tydligen fel för nu var de uppe i 450 kr/väg och person.

... är ett jäkla skämt. Miljön är ju ett stort problem som alla vet eller snarare miljöförstöringen, för miljön är ju inte ett problem det är ju den vi vill rädda. Men i alla fall så borde ju STATENS järnvägar uppmuntra människor att åka tåg eftersom det som alla vet är ett miljövänligare alternativ. Men om man som student har ungefär 2000 kr/ månad att röra sig med efter att alla räkningarna är betalda så har man inte råd att betala 600 kr för att hälsa på sina föräldrar som bor 20 mil bort. En sak är om de hade bort i de mörkaste skogarna i Norrland för då hade man kunnat förstå priset, men det gör de inte utan i de mörkaste skogarna i Småland som som alla vet gränsar till Skåne där jag bor.

Staten lovar att försöka dra ner på miljöförstöringen men borde de då inte försöka sänka priserna på tågbiljetter och annan kollektiv trafik. Här nere i Helsingborg kostar ett månadskort sen årsskiftet 400 kr och då gäller det bara på stadsbussarna men Gustav som ska åka ner till Lund och läsa får betala 1000 kr i månaden för att kunna göra det. Det vill säga att om man ska åka och hälsa på sina föräldrar en gång på en månad och samtidigt ska köpa ett månadskort på stadsbussarna så har hälften av ens pengar försvunnit till sådant. Då har man 1000 kr kvar den månaden till att köpa mat som man som alla vet behöver. Vill man gå ut eller gå på bio eller gå till tandläkaren eller till frisören eller något annat skoj så går inte det. Det är SJ:s fel att man som student inte har råd att köpa kurslitteratur vilket man som alla vet behöver för att bli någotsånär intelligent så i förlängningen så ligger SJ till grund för att Sveriges framtid alltså vi ungdomar kommer att vara korkade och undernärda men ändå feta för den billigaste maten är den som är mest onyttig, vi kommer också att vara fula i håret och ha söndriga tänder. Att köpa grönsaker och frukt är så dyrt så det går inte. Morötter kan man på sin höjd ha råd med, så vi kommer dessutom att äta så många morötter att vår hud blir orangetonad. Vem fan vill anställa en korkad, undernärd, fet person med orange hy, söndriga tänder och fult hår? Ingen, allstå kommer vi dessutom att vara arbetslösa. Så om jag mot förmodan någon gång får ett arbete trots alla ovanstående framtida negativa egenskaper så ska jag starta en bilpool.

Jag vill dessutom minnas att jag hörde att SJ:s VD tjänar helt ofantliga mängder pengar och det är ju knappast på grund av sitt väl skötta arbete för då hade väl för fasen alla kunnat åka tåg. Men SJ försvarar sig med att man visst kan köpa billiga biljetter, antingen på Tradera där man får sitta och bjuda på biljetter och hoppas att resedagen infaller inom en månad runt den dagen man hade planerat att åka. Man får reda på vem som vann budgivningen 5 timmar innan tåget går. Det finns också sista minuten som man får hoppas på finns kvar. Vill man ha en sådan så måste man sitta beredd med muspekaren och Visakortet på sekunden ett dygn innan man vill åka, om internet är långsamt kan man glömma den biljetten. Vilket innebär att man då får köpa en biljett till fullpris. Det finns ett tredje sätt och det är att försöka ta reda på exakt vilken dag, timme och sekund billiga biljetter släpps vilket skall vara 90 dagar innan avresedatum och likadant där får man vara snabb med muspekaren. Är man ute en dag innan den dagen så kostar biljetterna dubbelt så mycket vilket alltså betyder att man inte ska vara ute i för god tid heller, lagom är bäst.

CSN som är en annan vagel i ögat har tänkt så smart att vi studenter sommarjobbar men de har glömt att kolla upp när vi får vår lön och räknar med att man får den samma dag som man börjar arbeta. Vi får alltså 3000 kr i slutet av maj som inte ens räcker till hyran, men de pengarna ska vi hushålla med till slutet av juli då man tidigast kan få sin första lön eftersom lönen alltid är en månad förskjuten. Jag som jobbar inom kommunen får min första lön tidigast i slutet av augusti vilket innebär att man måste ha 21000 kr minst undansparade för att klara sig över sommaren. Det har jag än så länge och tillochmed mer men eftersom man måste gå och plocka ut pengar titt som tätt för att kunna hälsa på sina föräldrar, köpa ett äpple eller äta annan mat så är jag inte säker på att de finns kvar till sommaren. Jag ska visserligen till Skottland i maj men det är fan inte tack vare CSN eller SJ utan tack vare mamma och pappa.

Det är nog karaktärsbildande att vara fattig men jag tycker att jag har karaktär så det räcker nu. Visserligen uppskattar man de små sakerna i livet och igår drack jag faktiskt äkta champagne och åt rysk kaviar (fast jag tyckte inte om det), för Gustavs mamma Åsa fyllde år. Sedan åt vi Raqlett (stavning?) dvs grillad ost till potatis, grönsaker och vitlöksbröd. Så det gäller att umgås i rätt kretsar som student. Mina smaklökar är dessutom inte några finsmakare om jag får välja mellan rysk kaviar och kalles kaviar så väljer jag kalles. Om jag får välja mellan ostron och en morot så väljer jag en morot. Om jag får välja mellan gåslever eller vanlig leverpastej som man har på mackan så väljer jag det senare.

PS: ett extra minuspoäng till SJ för att de sparkade min mamma för att hon skulle få min syster, sicket jäkla sätt. DS

Idag inhandlade jag ett gör dina egna smycken- paket med massa fina pärlor och annat så nu har jag med mina egna händer tillverkat två halsband och ett armband. De är så fina att jag till och med kan tänka mig att använda dem själv, det trodde jag aldrig. Så nu ska jag gå tillbaka och köpa några andra sådana paket och sen ska jag börja sälja dem, haha. Jag kommer säkert att ha massor av kunder. Mamma kan säkert tänka sig att använda ett av mina hemmatillverkade halsband fast  man kan ju inte ta betalt av sin egen mamma, det går ju inte. Så kommande högtider kan alla förvänta sig att få smycken á la Jill.

Ikväll har vi även klistrat på vårt rätta telefonnummer över det felaktiga på alla 50 inbjudningskorten till bröllopet. Vi har också skrivit alla namn inuti korten och letat rätt på adresser och skrivit dem på kuverten. En liten parentes, nu kom precis Charlie in efter att ha varit på promenad med Gustav och hela rummet fylldes av en fadd odör=bajslukt, så hon har nog hittat något spännade att äta, kankse bajs. Så nu får Gustav bada henne, han blev inte så glad.  Men det kan han gott ha för han ska åka iväg hela helgen så jag ska sitta hemma själv, nästan. Men åter till pysslet; jag och Gustav har de absolut gräsligaste handstilarna jag någonsin stött på. Dessutom kan vi inte stava men vi har inte fler kort utan de räcker precis så vi får skicka iväg dem som de är. Jag hade en liten tanke om att man kanske kunde skicka med ett litet torkat blad eller något annat fint i kuvertet men det går ju inte längre för då blir det som att säga att vi faktiskt ansträngt oss med dessa kort (vilket vi har) men då kommer folk att undra varför vi lät en efterbliven dyslektiker skriva på dem. Jag satt till och med och tränade på att skriva fina bokstäver innan, jag skrev aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaabbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbc ccccccccccccccccccccdddddddddddddddddddddeeeeeeeeeeeeee, osv som man gjorde när man var liten men det hjälpte uppenbarligen inte. Men om man ser det från den ljusa sidan, det kan bara bli bättre. Förväntningarna inför vår tillställning bland gästerna kommer att vara i botten. Äsch, det är väl inte inbjudningskortet som är det viktiga, det är ju spriten. Jag tycker att det är lite fjolligt att lägga så mycket tid och energi på sådana saker som vissa gör. Det finns hemsidor med bara massa tips och idéer om hur man gör fina inbjudningskort. Jag kanske säger så för att jag är avundsjuk, det är möjligt.

Nu är Charlie badad och luktar lite bättre. Katten matstrejkar för jag försökte byta foder men det var inte populärt för dessa kulorna kan han inte skala som han gjorde med de andra. Han gnagde av den bästa biten och lämnade resten så 50% av maten fick man slänga för den åt han inte. Och de torkade döda fiskarna har vi fått skänka vidare till Gustavs föräldrars katt som uppskattade dem som en katt bör. Men Charlie och katten har blivit vänner idag enligt Gustav som påstår att de lekte tillsammans till skillnad från innan då Charlie roade sig med att jaga katten bara för att jävlas så fort han visade sig.

Jag ska nog sova nu, jag är trött och somnade tre gånger på föreläsningen idag. Det är tur att man alltid är sen så att man alltid hamnar längst bak där läraren inte ser om man tar en lite powernap.
 Tjoho

PH och Lotta för det fina bröllopspresentserbjudandet, det var en fantastisk present. När jag i efterhand har börjat tänka igenom beslutet att sova flera nätter i rad i den minsta sortens bil har jag fått lite kalla fötter. Jag är inte 20 längre utan 25 i år och jag vet inte om min rygg klarar av det så att slippa sova iallafall alla nätter i bilen låter strålande. Vi har kikat lite nogrannare på resmål i Skottland och har hittat ungefär 600 slott, så det blir svårt att undvika att se ett slott. Jag har mätt på kartan med linjal och uppskattar längden på Skottland till 6 cm och får det till 20 mil, fågelvägen. Det är alltså rimligt att tro att vi hinner se större delen av landet. Vi har även hittat ett marinbiologiskt forskningscentrum i Oban som ligger på västkusten och dit ska vi åka för att undersöka om vi kan tänka oss att bo där senare i livet. Jag ska undersöka om ryktet vad gäller underbyxor under kilten är sant eller avsaknaden av snarare, och jag tror faktiskt det.

Det var längesedan jag redogjorde för mina inköp så här kommer det;

+för en halvtimme sedan köpte jag en flaska hallonsoda, lite tjocklets of the sea och 8 apelsiner, nu finns det 5 apelsiner kvar.
+ för ca fyra timmar sedan var jag i djuraffären och köpte ett tuggben till Charlie, 75 bajspåsar särskilt anpassade för att man ska kunna öppna dem med vantar, de heter Skitbra påsar. Jag köpte även torkade, döda fiskar till katten för att han skulle bli glad. Jag tryckte upp två i ansiktet på honom men han ville inte äta dem direkt så jag la dem på hans kattorn. Efter en stund var de borta så jag trodde att han hade ätit upp dem men sen kräktes han under sitt kattorn och då hittade jag de två torkade fiskarna där, han hade alltså kastat ner dem på golvet för att inte såra mina känslor när han inte tyckte om dem. Han tyckte de var så äckliga så han kräktes, men Charlie tyckte de var goda.

För en stund sen kom vi hem från en promenad i Bruces skog, en skog särskilt till för hundar där det finns en stor inhägnad där man kan släppa dem lösa. Så jag fick en snilleblixt och frågade min granne Asta som är 86 år gammal om hon ville att vi skulle ta med Pontus som är en 3-år gammal Cairnterrier som jag brukar trimma. Han fick följa med och leka så vi satte på honom en reflexväst och släppte honom lös ihop med Charlie, han har inte sprungit lös eller sprungit överhuvudtaget sen han var liten valp. Han är egentligen precis som en gammal gubbe då han bara promenerar väldigt långsamt fram och protesterar så fort han ska gå i terräng det vill säga allt annat än asfalt, men nu levde han upp.

Denna helgen har för övrigt varit trevlig, i fredags spelade vi spel med Gustavs kompisar och i lördags var jag och tjejerna på restaurang. Det var ett jäkligt trevligt ställe och de hade fin mat men jag föll för grupptrycket och köpte ändå en vanlig hamburgare, fast den var god. Det om något är ett stort avdrag på vuxenpoäng när man går på fin restaurang och ändå väljer hamburgare. Igår åt vi middag hos Gustavs föräldrar och spelade spel med dem också. Jag och Gustav vann både i fredags och igår otroligt nog eftersom vi normalt sett är ett extremt dåligt par när det gäller spel. Vi förlorar alltid och har altid lust att ha ihjäl varandra. Och spelar vi emot varandra är det ännu värre för Gustav är en helt fruktansvärd vinnare och jag är en hemsk förlorare. Han blir så jäkla självbelåten och så ska han försöka dölja det men det lyser igenom så jag blir tokig.
kokokotjo

Yey! Jag ska åka till Skottland 1 maj-7 maj, jag kom på idén igår och vi bokade biljetter direkt. Det är ingen mening i att gå runt och fundera innnan man bestämmer för då kommer man bara på massa anledningar till varför man inte kan åka men nu har vi redan pröjsat biljetterna så allt får gå att lösa. Jag har velat åka dit sen jag var liten men det har aldrig blivit av. Vi hyr en bil alla dagarna som vi också sover i för vi har inte riktigt råd att bo på vandrarhem varje natt, men vi kanske vill duscha nån gång så nån natt på vandrarhem får det ju bli.

Jag vill se slott och rida på Shirehästar som jag trodde kom därifrån men det gjorde de tydligen inte utan från England men det finns Clydesdalehästar som nästan är lika stora så de får duga. Och Gustav vill se Loch Ness och dricka Whiskey men annars så kommer vi nog bara köra runt helt planlöst och stanna om vi hittar något fint ställe. Så får man känna sig lite fri i några dagar, haha. Åh, jag längtar!!! Jag blev så ressugen när en tjej berättade igår att hon och hennes kille ska ta ett sabbatsår nästa år och jobba först och sedan resa jorden runt. Så jag föreslog det för Gustav och han tyckte det lät skoj men sen kom jag på att vi inte kan vara utan Charlie i flera månader och att jag inte vill vara ytterligare ett år gammal när jag är färdigutbildad. Så det blev en 6-dagars resa till Skottland istället. Men sen i augusti ska vi ju på bröllopsresa också och det lutar åt Kroatien som verkar vara himla fint. Så istället för att resa iväg i flera månader en gång kanske man kan spara ihop pengar och resa ett par veckor varje år till något ställe som man vill. Och sen när man har jobb så kankse man kan ta tjänstledigt ett par månader och till exempel resa till Sydamerika. För att Gustav ska kunna bli marinbiolog så måste han i princip forska utomlands i några år också så vi kommer kanske vara tvungna att bo utomlands ett tag senare. Men det får ju vara ett land där de pratar engelska och dit Charlie kan följa med vilket bara lämnar kvar länder inom EU och i så fall Storbrittanien där de pratar engelska och i så fall vill jag bo i Skottland. Så den här resan är som en studieresa; 1. kan jag tänka mig att bo här? 2. var? Jag tror att mina svar kommer att vara; 1. Ja. 2: på ett slott.

Irland har jag heller aldrig varit på så det får bli nästa anhalt men Skottland lockar mer vilket kanske är konstigt eftersom jag träffat två skottar som gjorde vad de kunde för att aldrig behöva återvända dit. De sa att alla knarkade och till slut tog livet av sig själva för att det var så kopiöst deprimerande där. Och alla deras skolkompisar bodde kvar där de alltid bott och sålde knark till varandra.  En av dem som sa det var Andy som jag och Sofia delade lägenhet med i Sydney, han bodde illegalt i Australien i två år för att slippa åka hem. När han till slut upptäcktes och skulle skickas hem försökte han ingå i ett skenäktenskap. Han och tjejen tog med sig en kamera och flera ombyten kläder och åkte runt på massa sevärdigheter och fotograferades ihop och sedan bytte de kläder och fotograferade igen för att det skulle verka som att de hade spenderat mycket tid ihop. Detta trodde han skulle lura immigrationsmyndigheterna. I believe not.

Som ni som läste mitt bröllopsinlägg kanske märkte var ja en aning stressad så jag tog tag i det hela häromdagen. Nu har vi en präst som bor här nere i Skåne men har sommarställe i Stengårdshult där bröllopet ska hållas. Vi har cateringmat bokad, boende på Öreryds vandrarhem till dem som vill, ett församlingshem bokat där kanske några kan sova, eventuell transport från festen till vandrarhemmet. Och vi har snart allas adresser så vi kan skicka ut inbjudningskorten även om vi fortfarande måste ändra en siffra, tip-ex kanske. Vi har dessutom bestämt att vi inte ska ha någon gigantisk tårta utan bakar några kakor/tårtor innan som kan frysas, det är väl ingen som orkar äta bröllopstårta ändå. De kostar mellan 4000-7000 kr att beställa och de pengarna lägger vi hellre på vår resa. Livet känns något enklare nu. Jag har dessutom skällt på Gustav så mycket att han helt plötsligt är mycket engagerad i bröllopsplaneringen vilket är fantastiskt, man ska inte underskatta lite skäll.

Det blir nog fortfarande ingen häst men det är nog lika bra, tänk om den hade skenat iväg med stackars Gustav, det hade kanske varit roligt just då men kanske inte sen när han inte dök upp till festen. Plus att det är svårt att inte smutsa ner min vita klänning när man rider. Jag ska åka och rida nu dock ihop med Emma som inte ridit på flera år så hon ska få rida på mamman till min häst och det är två jättefina nordvenskar. Det ska bli roligt och Charlie ska få klä på sig sin regnoverall och följa med. Sist jag hade med henne skrämde hon slag på alla hästar, katter, får och andra djur hon kom i kontakt med bara för att hennes regnoverall prasslade, haha, det var roligt. Hon blev lika rädd själv dock. Katterna i stallet ligger lugnt kvar när det kommer en 600-kilos häst och nästan trampar på dem men när min 12-kilos hund visar sig i regnoverall är det fara och färde. Hon har fortfarande inte lärt sig riktigt hur man ska bete sig kring katter. Så fort hon hör stackars Gustav (katten) röra sig på golvet rusar hon fram så han får fly upp på närmsta höjdpunkt. Han gav igen häromdagen dock när han la sig i en papperspåse på golvet och kastade sig ut och attackerade hunden så fort hon sprang förbi, det tycker han är skoj. Han har även gjort likadant med Sidorson som bara skulle klappa lite när han låg i sin påse men fick en klo i handen som tack.
Tjo

Igår kväll inträffade det mest skräckfyllda jag varit med om det här året och då jobbade jag ändå med missbrukare och psykiskt sjuka, natt i lördags. Men så här gick det till; jag och Rebecca hade varit hemma hos våra vänner Hanna och Emma som flyttat ihop. Vi skulle åka hem och klev in i hissen och åkte ner de fem våningarna tills jag kommer på att jag glömt min mobi i tjejernas lägenhet så jag trycker upp oss igen. Vi hinner åka till tredje våningen innan jag hittar mobilen i min byxficka och eftersom hissen går så långsamt så vill ja inte vänta så jag tryckte på nödstopp och neråtknappen. Då stannade ju hissen men sen rubbade den sig inte ur fläcken. Fy fan, det är min värsta mardröm att vara instängd i ett trångt område. Vi trycker på alla knappar, inget händer så ja ringer till hissansvariga och tjejerna utanför står och försöker trycka ner oss. De hissansvariga fattar inte vad jag säger för ja har så lite täckning och ja pratar så snabbt för jag är livrädd men under tiden ja pratar med dem så börjar hissen åka igen. Totalt kanske vi var där inne i två minuter men hela mitt liv hann passera. Både ja och Rebecca hade tydligen hinna tänka på ventilation och börja kika runt efter det och vi tänkte tydligen båda på att om Bruce Willis hade varit där hade han svingat sig upp genom en lucka. Denna hissen hade ingen lucka så det var också lite panikartat. Så nästa gång går ja gärna de fem våningarna.

Tack för kommentarerna, det är jätteroligt! Och till PH, jag hoppas att din rygg är bättre nu och att ni har det underbart på Nya Zealand.

...är inte en dans på röda rosor. Min plan var från början att ha ett enkelt, avslappnat, fantastiskt roligt bröllop utan massa måsten och krav men det verkar helt omöjligt. Gästerna vill ha mat och den ska helst vara god, de vill ha sprit, de vill helst sitta vid ett bord som kanske är dukat med porslin och eventuellt till och med fint. Det kan vara så att de behöver gå på toaletten, de vill helst kunna parkera sina bilar och ha någonstans att sova. Eftersom de ska på fest så vill de kanske dricka alkohol och kan då inte köra bil till stället där de kan sova. En förutsättning för att de ska komma är att de först får ett inbjudningskort som helst ska vara fint och informativt på liten plats. För att de ska få kortet måste man veta deras adresser. Vi vill gärna att gästerna meddelar om de kommer och för att kunna göra det måste de ha vårt telefonnummer vilket är ett problem då jag har beställt inbjudningskort men råkat skriva fel telefonnummer. Eftersom vi ska gifta oss i kyrkan är det en stor fördel om man har en präst och det har vi inte.

 Festen ska äga rum på mina föräldrars ställe som byggs ut nu och ingen vet om det kommer bli färdigt innan augusti så eventuellt kommer stället att vara en byggarbetsplats och det vet vi inte förrän till sommaren. Till sommaren är det för sent att ändra planerna och boka annan kyrka. På stället finns inte mycket plats för bilar och liten möjlighet att gå på toaletten då det är egen brunn som lätt torkar ut på sommaren så folk får kissa i skogen. Myggorna kommer att attackera, om det regnar kommer det att bli en lervälling så gästerna kommer att få ha gummistövlar med sig och kanske regnkläder. Det viktigaste för mig var att jag skulle få rida på en häst från kyrkan men det har jag insett att det är för krångligt eftersom jag inte har någon häst och det är dumt att hoppa upp på en okänd på sin bröllopsdag, Gustav kan dessutom inte rida. Den svåraste frågan är ändå vilka man ska bjuda och det har många mycket tankar om. Jag tycker inte att folk som inte bryr sig om oss eller känner oss ska komma på vårt bröllop utan jag vill bara ha personer där som är glada för vår skull. Vi har ett problem då vi redan har 76 gäster och då har vi inte räknat med folks respektive förutom de självklara, men det finns inte plats för fler än 60-65. Men sen förstår jag inte varför folk anser att man bara för att man går på bröllop måste gå dit med en pojkvän/flickvän som aldrig träffat brudparet om man ändå känner många av de andra gästerna. En sak är om man går dit själv utan att känna någon, då är det ju självklart att man får ta med sig någon. Jag tycker också att det är skillnad på om man har varit tillsammans länge och är ett seriöst par eller om man dejtat i några månader. Som tur var är det ju vårt bröllop och vi gör som vi vill, folk får vara glada för att de får komma helt enkelt. Och kommer de inte för att de inte fick ta med sig nån så var det kanske inte så viktigt ändå. Sen har vi ju också de härliga själar som bjuder in sig själva och som har träffat oss ett par gånger och frågar om de får komma. Jag förstår de som gifter sig i hemlighet!

..verkar innebära att man ska redogöra för sin dag i detalj efter nogrannt studerande av vissa andras bloggar. Så det gör jag nu, haha. Mina två läsare, bered er på spänning....

6:30 Charlie väckte oss fast jag låtsades sova så att Gustav fick gå ut med henne

7:30 jag gick upp för jag kunde inte somna om

7:35: jag diskade

7:45 jag duschade

7:55 Jag klädde på mig

8:00 Jag åt frukost, smörgåsar, de var goda

8:10 ja sminkade mig

8:11 jag kollade facebook

8:30 jag mådde lite illa, så jag kom på att det kanske blir bättre om jag cyklar till skolan 5km ist för att ta bussen

8:45 Jag ångrade att jag tog cykeln men då satt ja redan på sadeln så det var för sent.

9:15 redovisning av grupparbete; jag körde en tankenöt; vem man hade hjälpt upp på en livbåt om det bara fanns en plats kvar, Hitler eller Moder Theresa. Eftersom ämnet var människors lika värde och vi läser till socionom så sa alla att de själva hade hoppat i och räddat båda. My ass, tänkte jag och sa att ja hade gjort lidandet kortare för Hitler och tryckt ner honom.

9:35 - 12:00 satt och lyssnade på alla andras malande.

12:20 jag åkte utomlands, till Danmark och åt lunchbuffe på båten med klasskompisar.

12:20- 15:20 jag åt fortfarande och satt och försökte lista ut om vi var i Sverige eller Danmark så fort båten var i hamn, vi åkte tre rundor fram och tillbaka

15:20-15:40 Jag och rebecca promenerade till sjukhuset

15:40-15:50 jag röntgade höften

15:50 Funderade på om jag verkligen skulle orka cykla hem cykeln eller ta bussen. Jag valde det hurtiga alternativet och tog cykeln.

16:00 Jag ångrade att jag tog cykeln

16:30 Hemma, jag var glad att jag tog cykeln

16:30- nu, suttit vid datorn. Snart ska vi åka till Gustavs föräldrar.

Var vänliga och ha hänsyn för att tiderna inte är exakta utan ungefärliga. Men vilken underbar dag!

Sen har jag också märkt att man helst ska berätta om sina senaste inköp och gärna vilket märke och vad man kan få tag på dem. Mitt senaste inköp var en sportbh på Citygross, den är jätebra. Det var på nyårsdagen. För ett tag sedan köpte jag även en reflexväst till Charlie för 35 kr på Överskottsbolaget och även en flaska babyolja för 19 kr som jag har i håret så det blir lent. Om ni vill se bilder på mina inköp kan det ordnas. Adios

...personerna som jag som tittar, de som deltar eller de som producerar skitsåporna såsom beauty and the geek, Linda Rosings dejtingsåpa, Tila Tequila, Top model med flera? Jag vet inte men jag röstar på dem som deltar! Gustav röstar nog på mig, men det är ju faktiskt himla skoj när folk skämmer ut sig men jag undrar om de själva inser hur pinsamma de egentligen är. Ifall jag hade varit chef och skulle anställa personal och jag fick välja mellan en som inte varit med i någon såpa eller någon som varit med hade jag för allt i världen valt den som inte varit med. Fast Bonde söker fru och Ensam mamma söker är ju helt okej, de är ju oftast seriösa med sitt deltagande. Men såporna fyller ju någon funktion för man har alltid något att prata om, man har något att se fram emot och så får man bättre självkänsla för att man oavsett hur smart man är alltid är mer intellegent och mindre pinsam än de på TV, haha. Och topmodellerna är ju aldrig så snygga som man skulle kunna tro utan allt smink, de ser ju ut som vanliga dödliga. Annars är ju jag lite känd för att vara pinsam och det är inte för inte som jag kallas jävla jill även av människor som träffar mig för första gången. Jag skulle alltså akta mig jäkligt noga för att ställa upp på TV. Några av mina pinsamheter jag kan nämna här är tex;

+ Jag frågade om Norge hade två månar. Jag satt på en buss på väg till Norge och vaknade efter att ha sovit och då såg jag två månar eftersom månen speglade sig i glaset, istället för att tänka tyst i 2 sekunder så frågade jag rätt ut, haha. Jag tänkte nog att Norge låg på en annan planet.

+Jag blev tillsagd av Gustavs föräldrar att inte spola på toaletten för vattnet var avstängt och Gustavs pappa låg under vasken och reparerade något. Så då tänkte jag ett steg längre och gick på toaletten på ovanvåningen och spolade där så att det sprutade vatten över hela köket där nere och på Håkan.

+ Första kvällen jag träffade Gustav hängde det ut en bit toalettpapper ur mina byxor där bak, (det pappret jag lägger på ringen för att inte sitta rätt på)

+På nyårsafton buggade jag med Gustavs kompis G och sa snabbt till honom att jag nu skulle böja mig bakåt och sen gjorde jag det med all min tyngd så vi båda rasade ihop i en hög rätt på ett par stolar. Jag hade inte varit så tydlig.

+Jag frågade en gäst på nyår om hon var homosexuell för att hon läste till elektroingenjör och hade mycket muskler och snusade, det var första gången vi träffades.

+I måndags ringde de från jobbet och frågade om jag kunde jobba ett dygnspass vilket ger riktigt bra betalt plus att det var storhelgsob men de ringde och väckte mig och då var jag lite förvirrad och sa att jag var i Småland och inte kunde. Efter att jag hade lagt på kikade jag runt i rummet och upptäckte att jag visst var hemma, men då kunde jag ju inte ringa upp och ändra mig.Jag hade kommit hem från Småland kvällen innan.

+På engelskalektionen i gymnasiet satt jag och dagdrömde som vanligt men jag hörde läraren Siw upprepa ett ord hela tiden som jag inte kunde förstå varför, hon sa; I buy, you buy, he buys, she buys osv men jag hörde bara bajs, bajs, bajs, bajs och jag kunde inte fatta varför så jag stämde upp och frågade högt i hela klassen, VADÅ BAJS?! Då avlutade Siw lektionen.

+ I Högstadiet var alla niorna och åkte skidor i Hafjell och det var första gången jag åkte så jag var inte så duktig, fast jag var inte heller lika sämst som Sidorson som åkte baklänges in i skogen och stannade där en halvtimme utan att kunna ta sig ur, hon stod bara å skrek, till slut lämnade jag henne och åkte vidare, med kärlek Sidorson, haha. Men det var inte det jag skulle berätta utan den gången Carro skulle våga sig på ett litet hopp och åkte i full fart men trillade precis efter hoppet. Jag såg detta från toppen av backen så jag skrek, VÄNTA CARRO JAG KOMMER OCH HJÄLPER DIG!! Så jag satte också så mycket full fart jag vågade men sen precis innan hoppet blv jag skraj och bromsade så när jag väl nådde fram så hade jag så låg fart att när jag nått toppen åkte baklänges tillbaka igen. Jag blev skräckslagen och Carro har berättat att hon såg skräcken i mina ögon, jag kommer aldrig hoppa igen.

Ja skulle kunna skriva en hel bok om mina pinsamheter men nu orkar jag inte mer.

Vår nya katt sen igår som egentligen tillhör mamma och pappa känner sig inte allt för bekväm hos oss. Sammanlagt idag tror jag att han har rört sig 2 m. Han har fått en klättermöbel med en liten grotta i och där ligger han hela tiden, förutom när han flyttar sig en cm och äter maten som står brevid. En gång har han strosat runt lite på golvet men då genast blivit attackerad av en glad Cockerspaniel som vill suga på hans öron. Jag har mutat med russin och tonfisk för att få honom lite mer vänligt inställd men icke, det ledsna russinet ligger kvar precis utom räckhåll eftersom jag hade en liten förhoppning om att han skulle lämna grottan. Katter kanske inte äter russin, vad vet jag. Katten verkar förknippa mig med den galne Cockerspanieln så han fräser även på mig så fort jag närmar mig fast jag får klappa på honom och då spinner han mest för att inte verka oartig. Jag hoppas att han kommer att trivas bättre snart. Det dröjde nästan ett dygn innan han gick på lådan så vi har synat hela lägenheten i jakt på kattkiss men som tur var utan att hitta något. Så han kanske har hållt sig, jag vet inte hur ofta en katt ska kissa men det verkar lite onormalt. Jag föredrar nog hundar som man alltid kan muta med en godis. Men imorgon blir det en hundfri lägenhet för hon ska till Göteborg på utställning, då kanske han vågar gå hela vägen till köket.

Nu har jag hjälpt mina föräldrar att flytta ut från mitt barndomshem som ska lämnas över imorgon. Det känns lite konstigt att främmande människor ska klampa runt och ändra om i VÅRT hus, de har redan slagit ner en vägg, men de är trevliga människor iallafall och de hade med sig en tremånaders bebis som jag fick hålla och den hette Gustav. Han var helt underbar och skrattade för fullt så det var någonting som väcktes, =). Jag hoppades lite på att Gustavs vad det nu kan kallas också skulle vakna men han ville knappt titta på den lilla sötnosen så det gick inte så bra. Han blev nog lite nervös och det är ju lite läskigt att gulla med någon annans barn när föräldrarna tittar på för om bebisen börjar gråta när man närmar sig vilket dem oftast gör iallafall när jag närmar mig så känner man ju sig lite dum. En gång försökte jag ta i hand med ett litet barn för jag visste inte riktigt hur man skulle göra, barnet blev livrädd och skrek för sitt liv.  Vi har fått med oss en 32-tums TV, en matta, lite porslin och mat och en livs levande katt som heter Gustav från mamma och pappa. Han inspekterar lägenheten försiktigt as we speak. Han vet inte vad som väntar för snart kommer Charlie hem och då blir det till att fly någonstans där hon inte kommer åt.

Nyårsfirandet var helt underbart också, mina mycket angenäma vänner var här och vi umgicks dygnet runt i flera dagar. Jag och Gustav hamnade i en liten dispyt på själva aftonen dock men allt är bra nu. Men tyvärr så går mina vänner bakåt i utvecklingen, haha och jag går framåt så klart men man känner ju sig som en jäkla pensionär. Alla är singlar och festar och orkar mer än någonsin. Det tar ju för fasen en vecka efter en fest för mig att känna mig som människa igen men de kör lätt flera dagar i veckan. Jag samlar på mig rätt många vuxenpoäng enligt det traditionella måttet i jämförelse med fästman, bostadsrätt, hund, giftasplaner, studier, både ica-kort och citygross- kort. Så jag ska göra ett eget vuxentest, här kommer det;

Bor man i Helsingborg; 0 p
Bor man i Östersund, Göteborg, Halmstad eller Norrtälje; 10 p
Har man hund; 0 p
Ingen hund; 8 p
Har man fästman; 0 p
Ingen fästman; 7 p
Om man umgås regelbundet med en plastflamingo som man döpt; 15 p
Läser man till reseledare, hälsovetare el. sjuksköterska; 20 p
Socionom; 0 p
Åker man skidor; 12 p
Tränar man mer än 3 ggr i veckan; 13 p
Uppskattar man ett glas vin; 30 p
Föredrar man saft; 0 p
Gillar man sill och kaffe; 35 p
Dricker man mer än 3 koppar kaffe/dag; 33 p extra
Röker man; 25 p
Snusar man; 0 p
Plattångar man sitt hår; 24 p
Om man låter håret lufttorka; 0 p
Om man spenderar mer än 5 min framför spegeln när det är fest; 50 p
Om man spenderar mindre än 5 min; 0 p

Har man 0-5 poäng så är man som jag ung, fräsch och har barnasinnet kvar
Har man över 5 poäng så är man pensionär

Nu kom Charlie hem, hon har inte upptäckt katten än för han har gömt sig på en stol under bordet så om hon råkar springa förbi kommer hon få veta att hon lever. Han kommer att ligga och fiska tag så fort han får möjlighet.

Koko