Veckan som gick
Idag är det en vecka sedan jag gav mig ut på mitt stora äventyr till huvudstaden. Jag var livrädd hela vägen upp till Stockholm, flera dagar innan och fruktansvärt nervös när jag ensam skulle hoppa på tunnelbanan till Skarpnäck. Det visade sig vara ganska befogat att vara rädd i den jäkla staden. Så fort jag klev av tunnelbanan kl 00:20 blev jag mer eller mindre antastad av en konstig man som, istället för att gå mot utgången åt andra hållet, gick emot mig och det fanns gott om plats för att slippa gå i vägen för mig om han hade velat. Han gick enda fram till utgången där jag skulle kliva av och ställde sig i vägen. Det bör tilläggas att jag och han var ensamma på hela tunnelbanan samt perrongen förutom en heroinpundare lite längre bort. Han ställde sig i alla fall i vägen och vägrade släppa förbi mig, till slut frågade jag vad fan han höll på med samtidigt som jag tänkte "jaha det här är slutet, han ska döda mig. Skarpnäcks tunnelbanestation är det sista jag ska se i livet", han hade dessutom konstiga vantar på sig vilket jag tolkade som att han hade planerat detta för att slippa lämna fingeravtryck. Sen puttade han mig, suckade och rörde sig till slut vidare. Jag pinnade på så fort jag kunde därifrån. Min puls var hög.
Som tur var mötte Mattias mig utanför spärrarna. Det var hemma hos Mattias och hans rumskamrat Peter jag skulle komma att bo i fyra dagar och 5 nätter. Dagen efter dramat blev jag bjuden på lunch av min himla snälla kusin Amelie, jag fick även se hennes fina lägenhet samt träffa hennes trevliga pojkvän. Amelie hade ett ärende så jag spatserade sedan runt ensam på stan i flera timmar tills Pernilla mötte mig. Jag gick runt som en äkta turist och fick stanna flera gånger för att titta mig omkring när jag tappat bort mig vilket hände flera gånger. Jag gick in på flera köpcentrum som var så stora att jag förvillade mig och hamnade på en annan sida än den jag kom in från, när jag gick ut. Men jag löste det och lyckades hitta ett par sandaler, en kappa, en sjal och ett par solglasögon.
Så småningom droppade mina andra vänner in så på fredagkvällen var vi fulltaliga på festen som Mattias hade i sin lägenhet, det var skoj. På lördagen var det självklart fest igen, hemma hos Pernilla och Dennis som jag inte träffat på ett och ett halvt år. Vi släckte ner alla lampor halv nio som man skulle då det var Earth Hour. Vi lade dock märke till att ingen i husen i närheten gjorde samma sak så vi funderade på om vi skulle börja kasta snö/grus på alla deras fönster, men det gjorde vi inte. Efter festen var det dags för utgång och på väg därifrån på tunnelbanestationen igen var det en jäkla stolle som skrek och grät och han bestämde sig för att ge sig på Mattias. Han sprang fram bakifrån och puttade Mattias, jag gjorde mitt bästa även om det inte var bra nog, för att stoppa angreppet. Sen skrek Carro på honom och han grät så länge vi var kvar på perrongen så han hade nog inte alla hästar i stallet eller alla kuddar i soffan.
Sen var det bara slappande som följde tills det var dags för mig att åka hem 05:20 på måndagmorgon.Jag var så trött att jag till och med vågade vara en surtant på tåget när jag sa till en ung man att sänka sin musik för det lät genom högtalarna, och jag hade faktiskt bokat en tyst vagn. Jag somnade på tåget och vaknade inte förrän de ropade upp i högtalarna att Hässleholm var nästa, vilket var stationen jag skulle av på. Jag fick panik för jag hade spritt ut alla mina grejer och hade inga skor på mig. Jag fick alltså slita på mig skorna och när jag drog upp dragkedjan så gick den sönder. Jag var alltså inte helt glad för de skorna kostade 1000 kr och jag har inte kvar kvittot, mina andra skor som jag brukar använda har också gått sönder och de kostade också 1000 kr och inget kvitto kvar. Sulan har släppt så det läcker in vatten. Eftersom jag har skostorlek 41/42 samt höftprolem har jag svårt att hitta skor som är bra så därför har jag bara dessa två som jag använder dagligen.
När jag väl kom hem sov jag mest men morgonen efter, alltså igår morse var det dags att jobba ett 24-timmars pass på hemmet för drogmissbrukarna, jag slutade i morse och gick då direkt till skolan för en fyra timmars föreläsning. Men nu är jag hemma och här tänker jag stanna tills imorgon bitti. Jobbet gick bra i alla fall, jag börjar känna mig lite varm i kläderna då jag inte är lika nervös längre. I början var jag lite rädd för att något skulle hända eftersom det inte är helt friska personer jag jobbar med. Men igår hade vi en praktikant som var mer ovan och då känner jag mig genast säkrare när jag kan få berätta för någon annan vad som behövs göra. Det är där jag ska jobba i sommar och det är suveränt för man får väldigt bra betalt och har ett sjukt bra schema. Jag kommer kanske som mest att jobba tre-fyra dagar i veckan men eftersom man ibland jobbar natt (sovande) och dygnspass så blir det ändå heltid.
Det var den veckan!
Som tur var mötte Mattias mig utanför spärrarna. Det var hemma hos Mattias och hans rumskamrat Peter jag skulle komma att bo i fyra dagar och 5 nätter. Dagen efter dramat blev jag bjuden på lunch av min himla snälla kusin Amelie, jag fick även se hennes fina lägenhet samt träffa hennes trevliga pojkvän. Amelie hade ett ärende så jag spatserade sedan runt ensam på stan i flera timmar tills Pernilla mötte mig. Jag gick runt som en äkta turist och fick stanna flera gånger för att titta mig omkring när jag tappat bort mig vilket hände flera gånger. Jag gick in på flera köpcentrum som var så stora att jag förvillade mig och hamnade på en annan sida än den jag kom in från, när jag gick ut. Men jag löste det och lyckades hitta ett par sandaler, en kappa, en sjal och ett par solglasögon.
Så småningom droppade mina andra vänner in så på fredagkvällen var vi fulltaliga på festen som Mattias hade i sin lägenhet, det var skoj. På lördagen var det självklart fest igen, hemma hos Pernilla och Dennis som jag inte träffat på ett och ett halvt år. Vi släckte ner alla lampor halv nio som man skulle då det var Earth Hour. Vi lade dock märke till att ingen i husen i närheten gjorde samma sak så vi funderade på om vi skulle börja kasta snö/grus på alla deras fönster, men det gjorde vi inte. Efter festen var det dags för utgång och på väg därifrån på tunnelbanestationen igen var det en jäkla stolle som skrek och grät och han bestämde sig för att ge sig på Mattias. Han sprang fram bakifrån och puttade Mattias, jag gjorde mitt bästa även om det inte var bra nog, för att stoppa angreppet. Sen skrek Carro på honom och han grät så länge vi var kvar på perrongen så han hade nog inte alla hästar i stallet eller alla kuddar i soffan.
Sen var det bara slappande som följde tills det var dags för mig att åka hem 05:20 på måndagmorgon.Jag var så trött att jag till och med vågade vara en surtant på tåget när jag sa till en ung man att sänka sin musik för det lät genom högtalarna, och jag hade faktiskt bokat en tyst vagn. Jag somnade på tåget och vaknade inte förrän de ropade upp i högtalarna att Hässleholm var nästa, vilket var stationen jag skulle av på. Jag fick panik för jag hade spritt ut alla mina grejer och hade inga skor på mig. Jag fick alltså slita på mig skorna och när jag drog upp dragkedjan så gick den sönder. Jag var alltså inte helt glad för de skorna kostade 1000 kr och jag har inte kvar kvittot, mina andra skor som jag brukar använda har också gått sönder och de kostade också 1000 kr och inget kvitto kvar. Sulan har släppt så det läcker in vatten. Eftersom jag har skostorlek 41/42 samt höftprolem har jag svårt att hitta skor som är bra så därför har jag bara dessa två som jag använder dagligen.
När jag väl kom hem sov jag mest men morgonen efter, alltså igår morse var det dags att jobba ett 24-timmars pass på hemmet för drogmissbrukarna, jag slutade i morse och gick då direkt till skolan för en fyra timmars föreläsning. Men nu är jag hemma och här tänker jag stanna tills imorgon bitti. Jobbet gick bra i alla fall, jag börjar känna mig lite varm i kläderna då jag inte är lika nervös längre. I början var jag lite rädd för att något skulle hända eftersom det inte är helt friska personer jag jobbar med. Men igår hade vi en praktikant som var mer ovan och då känner jag mig genast säkrare när jag kan få berätta för någon annan vad som behövs göra. Det är där jag ska jobba i sommar och det är suveränt för man får väldigt bra betalt och har ett sjukt bra schema. Jag kommer kanske som mest att jobba tre-fyra dagar i veckan men eftersom man ibland jobbar natt (sovande) och dygnspass så blir det ändå heltid.
Det var den veckan!
