jillado

När jag lade upp den här profilen lyckades jag klicka i att jag bodde i Herrljunga och inte i Helsingborg, och det gick inte att ändra. Det var lite panikartat för vem fan vill att någon ska tro att man bor där, haha.

Nu sitter jag hemma ensam i lägenheten i min pyjamas som jag fick i julklapp av Gustavs syster. Jag har haft den på mig i princip konstant sedan jag fick den i förrgår förutom när jag jobbat, och jag har funderat på olika sätt man kan komma undan med att ha pyjamas jämt men har ännu inte funnit något svar. Gustav umgås med sina vänner men jag orkade inte följa med för jag ska jobba imorgon och har jobbat idag. Det är konstigt att man i min ålder 24 år fortfarande har tvångstankar om att man absolut inte kan sitta ensam hemma en lördagkväll. Jag känner mig som den ensammaste människan i hela världen. Det var då jag kom på tanken att skapa den här bloggen. Jag känner mig inte ensam så ofta men det här kan ju vara min tillflykt vid sådana tillfällen.

Sen har jag fått flera önskemål från min farbror PH eftersom han tyckte så mycket om min resedagbok som jag skrev när jag var i Australien i 9 månader för fyra år sedan, så jag hoppas att han kommer att läsa den och bli nöjd. Jag har så svårt att tänka mig att någon kan tycka att det är intressant att läsa om min tillvaro, så jag säger som alla andra bloggare; jag skriver bara för min egen del. Jag undrar dock varför man lägger ut det på internet då?! Fast jag är ingen bloggare, jag har bara öppnat en blogg. Fast samtidigt så finns det ju dem som bara skriver om vad de har på sig och vad de har köpt och det är för mig vansinnigt mycket mer ointressant än att läsa om min tillvaro som ibland kan vara relativt spännande. Ikväll har jag till exempel ätit sex hela apelsiner och skulle gärna ta en till men det finns bara en kvar och den är rutten.

Om några dagar är det nyår och då ska vi ha fest, mina tjejor från Göteborg kommer ner och även två gamla goa gubbar från Stockholm Mattias och Martin. Sen kommer naturligtvis Gustavs vänner som även kan klassificeras som mina vänner. Det ska bli skoj, fast jag är lite nervös för att det blir för många och stackars hunden ska vara hemma, men hon får vara i sovrummet och så får vi kolla till henne hela tiden och hon kan ju inte va själv när alla raketerna smäller. Det tråkiga är att man måste städa innan kalas, grundligt och sen när festen är slut måste man städa igen. Gustav har erbjudit sig att städa när jag jobbar imorgon men vi har inte riktigt samma syn på det här med städning så vi får väl se. Det är lustigt att killar verkar totalt sakna den där genen som innebär att de kan se vad som behövs göras hemma. Gustav har lärt sig basgrejerna som att dammsuga och våttorka golv men han glömmer alltid att tex damma TV:n, och ofta slänger han in alla grejer som han inte vet var de bor i sovrummet och stänger dörren, haha. Fast han har ju mycket goda sidor också, han är världens snällaste förutom när han kallar mig för Hitler, Fürer, regeringen och han kallar mig bara det när vi är med kompisar så det finns säkert dem som tycker att jag är jätteelak mot stackars Gustav. Det är lite frustrerande för jag vill inte bestämma allt men det blir töttsamt att fråga vad han vill göra, äta kolla på TV och de enda svaren är jag vet inte. I mataffären gå han bara 2 mm efter mig och suckar för att det är så tråkigt att handla. Om jag stannar går han in i mig. Jag säger till honom att han får gå och hämta vad han vill äta men han veet inte och tycker att det är så jobbigt att det tar så lång tid att handla.Då faller det sig naturligt att jag bestämmer för annars får vi ingen mat och äta bör man annars dör man.

Ne nu får det vara nog!