Sömn och annat
Igår var Gustav hos sina kompisar och jag satt hemma. Till slut blev jag trött eftersom jag inte sovit mer än 3-4 timmar de senaste tre nätterna. Eftersom jag har svårt att somna satte jag på mitt själhypnosband som jag har, haha, det funkar skitbra, man somnar direkt. Innan jag satte på bandet ringde jag Gustav och frågade när han skulle komma hem, det visste han inte men jag sa att jag skulle gå och lägga mig, dvs för att sova vilket man skulle kunna tro att han skulle förstå. Så efter en liten stund med bandet somnade jag. Men efter en havtimmes sömn vaknar jag av att telefonen ringer och då är det Gustav som bara vill meddela att han snart ska åka. Då blev jag så jäkla sur och la på och kunde inte somna om naturligtvis för att jag visste att han snart skulle komma hem och väcka mig igen, då blev jag ännu argare och då kunde jag definitivt inte sova. Som straff fick han sitta upp i sängen och klappa mig i håret tills jag somnade igen, efter att ha fått sig en utskällning. Men jag hatar verkligen att bli väckt och då blir jag jättearg så jag kan aldrig somna om. Det roliga är att jag älskar att väcka andra. Många människor har svurit över mig många gånger. Till exempel för några år sedan hade jag kräftskiva på mina föräldrars sommarställe och alla sov på luftmadrasser överallt förutom jag som sov i dubbelsäng. Kl 8 nånting vaknade jag pigg så då gick jag ner och hoppade på allas madrasser och blåste i valthornet tills alla var vakna och sura. Efter den ansträngningen var jag tvungen att gå och lägga mig igen, haha, men ingen annan kunde somna om. Det var en av alla mina ljusglimtar, som många minns med glädje och lycka.
Eller på Roskilde när jag vaknade en morgon och behövde gå på toa. Jag gick upp, klev ur tältet, gick mot bajamajan utan att lägga märke till att något var annorlunda. Det var först på väg tilbaka som jag märkte att något saknades, nämnligen vårt partytält som hade stått över vår tältplats, vilken jag passerade på väg bort, i flera dagar. Det lustiga var att partytältet var så lågt att man var tvungen att huka sig under det för att kunna ta sig ut genom vårt sovtält och jag ändå inte reflekterade över att man kunde gå raklång helt plötsligt där tältet brukade stå. Då fick jag lite panik för det var ett väldigt bra partytält och utan det hade vi drunknat under den festivalen. Jag var iallafall tvungen därför att väcka alla. Jag skrek, jag petade på folk, jag kastade saker, jag la mig på dem, jag ryckte i deras fötter, jag försökte släpa ut dem men ingen förstod eller brydde sig, däremot fick Sofia min vän luft någonstans ifrån och bad mig dra åt helvete. En annan kul grej den festivalen var när jag berättade för Maria och Carro att traditionen var att bränna upp tälten sista festivalnatten och att dem skulle ha uppsikt så ingen tände på vårt tält. Då låg dem vakna hela natten, livrädda för att nån skulle komma och sätta fyr. Dessutom var det nån som trillade i huvudet på dem, haha. Det bästa den festivalen var ändå när himlen öppnade sig och tälten började flyta iväg, och Carro satte på sig regnkläder för att försöka rädda vårt kära partytält och böjde sig ner och jag passade på att hälla en liten gnutta öl i den glipan som blev. Hon blev helt rabiat för att hon blev blöt innifrån och ut. Att jag hade haft utklädningskalas med hennes kläder och spridit ut dem överallt på det leriga tältgolvet gjorde inte hennes humör bättre precis. Dessutom hade jag humörsvängningar hela festivalen och var arg ena sekunden, glad nästa och gråtfärdig en annan. Jag är för härlig!
Eller på Roskilde när jag vaknade en morgon och behövde gå på toa. Jag gick upp, klev ur tältet, gick mot bajamajan utan att lägga märke till att något var annorlunda. Det var först på väg tilbaka som jag märkte att något saknades, nämnligen vårt partytält som hade stått över vår tältplats, vilken jag passerade på väg bort, i flera dagar. Det lustiga var att partytältet var så lågt att man var tvungen att huka sig under det för att kunna ta sig ut genom vårt sovtält och jag ändå inte reflekterade över att man kunde gå raklång helt plötsligt där tältet brukade stå. Då fick jag lite panik för det var ett väldigt bra partytält och utan det hade vi drunknat under den festivalen. Jag var iallafall tvungen därför att väcka alla. Jag skrek, jag petade på folk, jag kastade saker, jag la mig på dem, jag ryckte i deras fötter, jag försökte släpa ut dem men ingen förstod eller brydde sig, däremot fick Sofia min vän luft någonstans ifrån och bad mig dra åt helvete. En annan kul grej den festivalen var när jag berättade för Maria och Carro att traditionen var att bränna upp tälten sista festivalnatten och att dem skulle ha uppsikt så ingen tände på vårt tält. Då låg dem vakna hela natten, livrädda för att nån skulle komma och sätta fyr. Dessutom var det nån som trillade i huvudet på dem, haha. Det bästa den festivalen var ändå när himlen öppnade sig och tälten började flyta iväg, och Carro satte på sig regnkläder för att försöka rädda vårt kära partytält och böjde sig ner och jag passade på att hälla en liten gnutta öl i den glipan som blev. Hon blev helt rabiat för att hon blev blöt innifrån och ut. Att jag hade haft utklädningskalas med hennes kläder och spridit ut dem överallt på det leriga tältgolvet gjorde inte hennes humör bättre precis. Dessutom hade jag humörsvängningar hela festivalen och var arg ena sekunden, glad nästa och gråtfärdig en annan. Jag är för härlig!
Kommentarer
Postat av: Jelena
HAHAHAHA
Trackback
