jillado

Igår kväll inträffade det mest skräckfyllda jag varit med om det här året och då jobbade jag ändå med missbrukare och psykiskt sjuka, natt i lördags. Men så här gick det till; jag och Rebecca hade varit hemma hos våra vänner Hanna och Emma som flyttat ihop. Vi skulle åka hem och klev in i hissen och åkte ner de fem våningarna tills jag kommer på att jag glömt min mobi i tjejernas lägenhet så jag trycker upp oss igen. Vi hinner åka till tredje våningen innan jag hittar mobilen i min byxficka och eftersom hissen går så långsamt så vill ja inte vänta så jag tryckte på nödstopp och neråtknappen. Då stannade ju hissen men sen rubbade den sig inte ur fläcken. Fy fan, det är min värsta mardröm att vara instängd i ett trångt område. Vi trycker på alla knappar, inget händer så ja ringer till hissansvariga och tjejerna utanför står och försöker trycka ner oss. De hissansvariga fattar inte vad jag säger för ja har så lite täckning och ja pratar så snabbt för jag är livrädd men under tiden ja pratar med dem så börjar hissen åka igen. Totalt kanske vi var där inne i två minuter men hela mitt liv hann passera. Både ja och Rebecca hade tydligen hinna tänka på ventilation och börja kika runt efter det och vi tänkte tydligen båda på att om Bruce Willis hade varit där hade han svingat sig upp genom en lucka. Denna hissen hade ingen lucka så det var också lite panikartat. Så nästa gång går ja gärna de fem våningarna.

Tack för kommentarerna, det är jätteroligt! Och till PH, jag hoppas att din rygg är bättre nu och att ni har det underbart på Nya Zealand.