jillado

..är jag. Därav de sällsynta blogginläggen, jag har haft alla mina antenner riktade mot tenta, bröllop, agility, resor och diverse.Sen sist jag skrev har jag skickat inbjudningskort vilka bör dyka upp i några lyckligt utvalda läsares brevlådor idag eller imorgon förutom hos dem som bor på andra sidan jordklotet, för de får vänta tills de kommer hem till den svenska brevlådan

Jag har även köpt en bröllopsresa till Kroatien
Hyrt 76 stolar
Valt ut bordsdekorationer
Skapat ett festprogram men massa rolig information om folk, och ingen kan ju bli arg på mig för det är ju min bröllopsdag
Tränat agility 3 gånger/vecka
Ridit 2 ggr/ vecka
Pluggat till tentan som är 12 timmar lång uppdelad på två dagar varav en idag, i juridk
Bott i en sommarstuga i Laholm för att plugga till tentan men istället propsat på att få dricka vin och snacka skit, vilket beviljades av de övriga
Sovit 3-4 timmar/natt de två senaste dagarna
Och i övermorgon ska jag åka till Stockholm i fem dagar. Jag är helt livrädd för jag ska åka upp själv i princip förutom sällskap på tåget och kommer inte fram förrän tolv på natten. Förhoppningsvis blir jag mött på stationen för annars vet man aldrig vad som händer. Det verkar vara helt livsfarligt där, jag har bara varit där några gånger och då alltid i sällskap men jag har ju blivit informerad om att tunnelbanedörrarna stänger sig utan att bry sig om ifall någon sitter emellan. Tacka vet jag spårvagnen. Dessutom är de ju inte så trevliga, de där Stockholmarna, förutom dem jag känner så klart. Det verkar vara uppenbart att man, om man går vilse, inte kan förvänta sig hjälp från en Stockholmare, fy fasen.

Men min största bedrift är den igår då jag lyckades med konststycket att slå fem flugor i en smäll. Tjejerna hemma i Göteborg hade jättekul på lördagkvällen blev jag varse då de ringde flera gånger för att berätta om hur himla kul de hade. Jag insåg det troliga i att ingen av dem kanske mådde så bra på söndagmorgonen till skillnad från mig. Detta var ju ett givet tillfälle att göra det som jag gör bäst, det vill säga att ringa ett wake up call i oändligt många signaler, tills någon svarar och jag lät det nog gå 5 minuter innan jag gav upp. Då ringde jag på mobilen till Maria och fick reda på att mitt mission var accomplished. Alla var väckta. Alla var sura.  Ingen var pigg. Men jag var tydligen misstänkt redan innan jag fick tag på Maria. Lite sårande att de ändå valde att inte svara när de misstänkte att det var jag.

Mitt nya, absolut största intresse agility. Charlie är fantastiskt duktig och jag blir vansinnigt stolt så fort hon är duktig. Eftersom Cockerspaniel som ras inte riktigt är anpassade för just sådana sporter så kan jag ibland slänga avundsjuka ögonkast på vissa andra hundar som klarar av sakerna dierkt efter ett enda försök. Men då klankar jag ner på dem inombords för att det ska kännas mentalt bättre. Jag kan tänka; den hunden är duktig men ful, aha, den hunden kanske är bättre på det där men den verkar vara en stor fet tönt, den där hunden är korkad, den där hunden måste man borsta varje dag, den sär jäkla hunden kan man ju minsann inte ha i knäet. Så, när jag går ifrån agilityträningen så känner jag ändå att Charlie kanske inte är den bästa hunden av alla på just det där hindret men hon är ju perfekt på alla andra sätt, så de andra hundarna ska inte komma här och tro att de är nåt. Dessutom så säger jag till alla andra som inte är med på träningen att hon är bäst av alla och det känns ju bra. Och så har jag blivit en sån riktig tönt som vill att instruktörerna ska se hur duktig hon är och berömma mig för att jag har en så duktig hund men det gör dem ju aldrig så då håller jag mig väldigt nära dem så att de verkligen ska se. Jag börjar bli knäpp helt klart, jag förstår varför man kan tycka att hundfolk är lika med konstigt folk, jag är stereotypen av en sån så fort jag kommer på agilityträningen, haha.Vissa skryter om sina barn, vissa om sina tekniska prylar, andra om sina kläder, jag om min hund.