jillado

Jag berättade för Gustav att jag har öppnat en blogg och han tyckte att jag var vansinnigt fånig men lovade att läsa den och blir kanske som det verkar, den enda. Men han tycker att jag bara gnäller på honom än så länge och det kan man tycka, så jag vill bara nämna vilken trevlig och fin prick han är. Igår tvättade han två gånger och jag fick mat när jag kom hem från jobbet som var god, och han tar alltid morgonpromenaden med hunden så jag slipper, så han är bäst. Och han är mitt allt.

Men idag blir det hektiskt för vi måste städa hela lägenheten innan herrskapet kommer ikväll och sen måste jag ju hinna gå lite på mellandagsrean för det är väl sista dagen idag och jag har inte vart inne en enda dag. Och min vän Jelena ska också gå så det blir ju trevligt. Jag borde alltså städa nu men jag får inte tummen ur. Jag önskar att jag var som tanterna i Rent Hus som älskar och städa, tänk va fint det måste vara hemma hos dem. Här hemma lägger vi alla kläder som vi använt på skrivbordsstolen i sovrummet, när vi har tvättat lägger vi alla rena kläderna på sängen med tanken på att vi ska sortera dem innna vi lägger oss men det gör vi aldrig så de kläderna hamnar också ihop med de använda på skrivbordsstolen. Eftersom det därför blir ganska fullt på stolen trillar kläder ner på golvet och då ligger hunden på dem men hon är ju oftast ren så kläderna hamnar på stolen igen. Resultatet är att man aldrig har några helt rena kläder, men jag är inte så känslig. Underkläder och strumpor hamnar naturligtvis alltid i tvättkorgen direkt med undantag för några strumpor typ raggsockar. Sen har vi ett stort matbord i köket och där hamnar all post, tidningar, skolpapper, gamla kvitton och massa annat. När vi sen ska städa orkar vi inte sortera papper utan då lägger vi allt i en hög och lägger på skrivbordet i sovrummet och där rensar vi aldrig så där är det ett tjockt lager med diverse papper och större delen är väl antagligen skräp. Men eftersom folk ska bo hos oss i flera dagar så måste vi nog sortera där idag så det sätter jag Gustav på.

Ne jag ska nog börja nu

Igår var Gustav hos sina kompisar och jag satt hemma. Till slut blev jag trött eftersom jag inte sovit mer än 3-4 timmar de senaste tre nätterna. Eftersom jag har svårt att somna satte jag på mitt själhypnosband som jag har, haha, det funkar skitbra, man somnar direkt. Innan jag satte på bandet ringde jag Gustav och frågade när han skulle komma hem, det visste han inte men jag sa att jag skulle gå och lägga mig, dvs för att sova vilket man skulle kunna tro att han skulle förstå. Så efter en liten stund med bandet somnade jag. Men efter en havtimmes sömn vaknar jag av att telefonen ringer och då är det Gustav som bara vill meddela att han snart ska åka. Då blev jag så jäkla sur och la på och kunde inte somna om naturligtvis för att jag visste att han snart skulle komma hem och väcka mig igen, då blev jag ännu argare och då kunde jag definitivt inte sova. Som straff fick han sitta upp i sängen och klappa mig i håret tills jag somnade igen, efter att ha fått sig en utskällning. Men jag hatar verkligen att bli väckt och då blir jag jättearg så jag kan aldrig somna om. Det roliga är att jag älskar att väcka andra. Många människor har svurit över mig många gånger. Till exempel för några år sedan hade jag kräftskiva på mina föräldrars sommarställe och alla sov på luftmadrasser överallt förutom jag som sov i dubbelsäng. Kl 8 nånting vaknade jag pigg så då gick jag ner och hoppade på allas madrasser och blåste i valthornet tills alla var vakna och sura. Efter den ansträngningen var jag tvungen att gå och lägga mig igen, haha, men ingen annan kunde somna om. Det var en av alla mina ljusglimtar, som många minns med glädje och lycka.

Eller på Roskilde när jag vaknade en morgon och behövde gå på toa. Jag gick upp, klev ur tältet, gick mot bajamajan utan att lägga märke till att något var annorlunda. Det var först på väg tilbaka som jag märkte att något saknades, nämnligen vårt partytält som hade stått över vår tältplats, vilken jag passerade på väg bort, i flera dagar. Det lustiga var att partytältet var så lågt att man var tvungen att huka sig under det för att kunna ta sig ut genom vårt sovtält och jag ändå inte reflekterade över att man kunde gå raklång helt plötsligt där tältet brukade stå. Då fick jag lite panik för det var ett väldigt bra partytält och utan det hade vi drunknat under den festivalen. Jag var iallafall tvungen därför att väcka alla. Jag skrek, jag petade på folk, jag kastade saker, jag la mig på dem, jag ryckte i deras fötter, jag försökte släpa ut dem men ingen förstod eller brydde sig, däremot fick Sofia min vän luft någonstans ifrån och bad mig dra åt helvete. En annan kul grej den festivalen var när jag berättade för Maria och Carro att traditionen var att bränna upp tälten sista festivalnatten och att dem skulle ha uppsikt så ingen tände på vårt tält. Då låg dem vakna hela natten, livrädda för att nån skulle komma och sätta fyr. Dessutom var det nån som trillade i huvudet på dem, haha. Det bästa den festivalen var ändå när himlen öppnade sig och tälten började flyta iväg, och Carro satte på sig regnkläder för att försöka rädda vårt kära partytält och böjde sig ner och jag passade på att hälla en liten gnutta öl i den glipan som blev. Hon blev helt rabiat för att hon blev blöt innifrån och ut. Att jag hade haft utklädningskalas med hennes kläder och spridit ut dem överallt på det leriga tältgolvet gjorde inte hennes humör bättre precis. Dessutom hade jag humörsvängningar hela festivalen och var arg ena sekunden, glad nästa och gråtfärdig en annan. Jag är för härlig!

Haha, nu skriver jag igen, kom på en sak till. Jag läste om att vi 80-talister är så vansinnigt självupptagna med tanke på att alla skaffar bloggar som om folk skulle vara inresserade. Samtidigt, läser ju folk dem och om nån av mina bästa vänner skaffade en blogg skulle jag tycka det var roligt att läsa så jag får tänka så. För nu känns det lite pinsamt att ha en blogg, Gustav kommer skratta ihjäl sig när jag berättar det, fast jag behöver kanske inte berätta det egentligen, han kommer ändå inte att läsa den. Jag vill förtydliga att jag inte tycker att mitt liv är mer spännande än någon annans och därför förtjänar att skrivas om men man kan ju inte fega alltid bara för att nån kanske tycker att jag är självupptagen. Men usch, nu får jag lägga upp adressen på Facebook för annars kommer ju ingen veta om den och då är ju detta helt lönlöst, men va pinsamt, så har jag skrivit ett och ett halvt inlägg, haha.

En liten parentes; Shit, va störigt det är i Sagan om Ringen som går på TV nu när gänget står nere i de stora salarna i Morias gruvor och Balrogen kommer. Då stannar alla upp i Slow motion, vänder sig långsamt om, någon frågar Gandalf vad detta är för nytt djävulskap, och då ger Gandalf en halv historielektion innan han skriker FLY, FLY. Hade han inte gjort så utan sprungit direkt kanske Gandalf också hae hunnit över bron, fast det är klart då hade han ju inte blivit vit.

Tjo

När jag lade upp den här profilen lyckades jag klicka i att jag bodde i Herrljunga och inte i Helsingborg, och det gick inte att ändra. Det var lite panikartat för vem fan vill att någon ska tro att man bor där, haha.

Nu sitter jag hemma ensam i lägenheten i min pyjamas som jag fick i julklapp av Gustavs syster. Jag har haft den på mig i princip konstant sedan jag fick den i förrgår förutom när jag jobbat, och jag har funderat på olika sätt man kan komma undan med att ha pyjamas jämt men har ännu inte funnit något svar. Gustav umgås med sina vänner men jag orkade inte följa med för jag ska jobba imorgon och har jobbat idag. Det är konstigt att man i min ålder 24 år fortfarande har tvångstankar om att man absolut inte kan sitta ensam hemma en lördagkväll. Jag känner mig som den ensammaste människan i hela världen. Det var då jag kom på tanken att skapa den här bloggen. Jag känner mig inte ensam så ofta men det här kan ju vara min tillflykt vid sådana tillfällen.

Sen har jag fått flera önskemål från min farbror PH eftersom han tyckte så mycket om min resedagbok som jag skrev när jag var i Australien i 9 månader för fyra år sedan, så jag hoppas att han kommer att läsa den och bli nöjd. Jag har så svårt att tänka mig att någon kan tycka att det är intressant att läsa om min tillvaro, så jag säger som alla andra bloggare; jag skriver bara för min egen del. Jag undrar dock varför man lägger ut det på internet då?! Fast jag är ingen bloggare, jag har bara öppnat en blogg. Fast samtidigt så finns det ju dem som bara skriver om vad de har på sig och vad de har köpt och det är för mig vansinnigt mycket mer ointressant än att läsa om min tillvaro som ibland kan vara relativt spännande. Ikväll har jag till exempel ätit sex hela apelsiner och skulle gärna ta en till men det finns bara en kvar och den är rutten.

Om några dagar är det nyår och då ska vi ha fest, mina tjejor från Göteborg kommer ner och även två gamla goa gubbar från Stockholm Mattias och Martin. Sen kommer naturligtvis Gustavs vänner som även kan klassificeras som mina vänner. Det ska bli skoj, fast jag är lite nervös för att det blir för många och stackars hunden ska vara hemma, men hon får vara i sovrummet och så får vi kolla till henne hela tiden och hon kan ju inte va själv när alla raketerna smäller. Det tråkiga är att man måste städa innan kalas, grundligt och sen när festen är slut måste man städa igen. Gustav har erbjudit sig att städa när jag jobbar imorgon men vi har inte riktigt samma syn på det här med städning så vi får väl se. Det är lustigt att killar verkar totalt sakna den där genen som innebär att de kan se vad som behövs göras hemma. Gustav har lärt sig basgrejerna som att dammsuga och våttorka golv men han glömmer alltid att tex damma TV:n, och ofta slänger han in alla grejer som han inte vet var de bor i sovrummet och stänger dörren, haha. Fast han har ju mycket goda sidor också, han är världens snällaste förutom när han kallar mig för Hitler, Fürer, regeringen och han kallar mig bara det när vi är med kompisar så det finns säkert dem som tycker att jag är jätteelak mot stackars Gustav. Det är lite frustrerande för jag vill inte bestämma allt men det blir töttsamt att fråga vad han vill göra, äta kolla på TV och de enda svaren är jag vet inte. I mataffären gå han bara 2 mm efter mig och suckar för att det är så tråkigt att handla. Om jag stannar går han in i mig. Jag säger till honom att han får gå och hämta vad han vill äta men han veet inte och tycker att det är så jobbigt att det tar så lång tid att handla.Då faller det sig naturligt att jag bestämmer för annars får vi ingen mat och äta bör man annars dör man.

Ne nu får det vara nog!